Ett researchprojekt

Genrekartan

Sju återkommande arter med kännetecken och sju typexemplar var, plus en nyckel för att skilja dem åt. Fågelbok, inte lagbok.

En Hecker Phono Bar visas på en branschmässa i Amsterdam, 20 februari 1962.

Ordet schlager är äldre än allt i det här projektet. Det kommer av einschlagen, att slå ner, och användes i Wien redan på 1860-talet om Straussvalser som slog an hos publiken. Det är alltså samma bild som engelskans hit, myntad ett halvsekel tidigare.

Men ordet betecknar inte samma sak genom hela eran. En schlager 1950 är en orkesterburen visa med rötter i operetten. En schlager 1974 är en studioprodukt byggd för TV och dansgolv. Genren döper alltså om sitt eget innehåll under resans gång, och det är en av anledningarna till att den är svår att fånga med en enda definition.

Ännu svårare blir det av att den knepigt roliga grenen, projektets huvudperson, aldrig fick ett eget namn medan den pågick. Den var för stor för att ignoreras och för fånig för att förtjäna en etikett. Även terminologin tittade bort.

Den här sidan är därför både ordlista och fältbestämningsguide: sju återkommande arter i materialet, några med etablerade namn och andra döpta i efterhand, med kännetecken och sju typexemplar var.

Så skiljer du dem åt

Schlagern hade inget officiellt namn på sina grenar. Men den hade grenar. Gränserna var porösa och arterna korsbefruktades flitigt, eftersom samma produktionsapparat tillverkade allihop. Samma låt kunde vara Stimmungslied på festen, Schnulze i radion och Blödelei i efterhand. Fem frågor räcker ändå långt.

Vad gör den med rummet? Får den folk att resa sig och sjunga med är det Stimmungslied. Får den dem att tystna är det Schnulze.

Var i kalendern hör den hemma? Är den bunden till veckorna före askonsdagen är det karnevalsschlager, oavsett hur den låter.

Finns det en gimmick som är hela poängen? En ordvits, en ljudeffekt, en absurd premiss, en brytning. Då är det novelty.

Var utspelar den sig? Någon annanstans, gärna varmt, är Fernweh. Hemma i bergen, gärna för alltid, är Heimat.

Står det en dans i titeln? Då är svaret nästan givet. Kontrollera bara om dansen var ny när låten kom.

Betrakta kartan som fågelbok, inte lagbok. Den som hittar en låt som passar i tre fack samtidigt har inte gjort fel, utan hittat något typiskt. Flera spår i listorna nedan är därför märkta med sin andra tillhörighet.

Och en viktig reservation: de sju arterna är inte sju lika stora lådor. De är återkommande funktioner och motiv i ett större schlagerfält. En stor del av repertoaren, inte minst den alldeles vanliga kärleksschlagern, ligger mitt emellan dem och behöver inget artnamn alls. Kartan beskriver de mest användbara grenarna, inte hela trädet.

Kartans verkliga princip

Arterna skiljer sig mindre i hur de låter än i vad de används till. Samma melodi kan byta art beroende på rummet den spelas i. Därför fungerar användningen bättre än instrumenteringen som kännetecken.

Schnulze får dig att gråta.
Stimmungslied får dig att sjunga.
Karnevalsschlager ger dig tillstånd.
Blödel- och noveltyschlager får dig att skratta.
Fernwehschlager flyttar dig.
Heimatschlager förankrar dig.
Modetanzschlager får ut dig på golvet.

Läst så är schlagern mindre en genre än ett produktionsfält med återkommande funktioner. Samma produktionsapparat kunde leverera allt de sju arterna behövde utan att bestämma sig för vad den egentligen höll på med.

Art 1 · Tårdryparen

Schnulze

Heintje uppträder vid Grand Gala du Disque i Amsterdam, 27 februari 1970. Foto: Rob Mieremet/Anefo/Nationaal Archief, CC0. Bildkälla ↗

Funktion: får dig att gråta

Den sentimentala grenen. Ordet användes spefullt om smetig och överdrivet känslosam populärmusik och fastnade som beteckning. Kännetecken: långsamt tempo, stråkbädd, stort vemod, och ett ämnesregister som kretsar kring mödrar, avsked, hav och hemlängtan. Funktionen var praktisk. Gråten som inte fick plats i vardagen fick tre minuters licens. Föraktad av kritiken, älskad av publiken och kommersiellt hela genrens ryggrad.

Se vidare: B-sidan om Heintje, Personakterna.

Art 2 · Partymotorn

Stimmungslied

TV-inspelning med Howard Carpendale, Bata Illic, Graham Bonney och andra schlagerartister, 25 september 1972. Konrad-Adenauer-Stiftung, CC BY-SA 3.0 DE. Bildkälla ↗

Funktion: får dig att sjunga

Funktionsmusik för fest. Allsångsrefräng, klappvänlig takt och en glädje som ofta är formulerad som uppmaning snarare än iakttagelse. Stimmung betyder stämning, och stämningen levererades med garanti: låten skulle fungera på ölfält, bröllop och firmafest utan förberedelse och utan att någon behövde kunna den i förväg. Genrens mest outslitliga gren, fortfarande i bruk.

Se vidare: Där teorierna tar slut, om glädjen som befallning.

Art 3 · Den femte årstiden

Karnevalsschlager

Karnevalens prinspar anländer till rådhuset i Kiel, 7 januari 1967. Foto: Friedrich Magnussen/Stadtarchiv Kiel, CC BY-SA 3.0 DE. Bildkälla ↗

Funktion: ger dig tillstånd

Rhenlandets egen industri, säsongsbunden till karnevalen i Köln, Mainz och Düsseldorf, ofta på dialekt och med publiken som medverkande snarare än åskådare. Grenen är tematiskt friare än de övriga. Döden, pengarna, synden och undergången får besjungas, eftersom karnevalen ger narren en gammal kulturell licens att säga sådant som annars ligger fel i munnen. Genrens äldsta rot.

Se vidare: Den femte årstiden, som ägnas hela grenen.

Art 4 · Kärnan

Blödel- och noveltyschlager

Kringkastingsorkestret i Store Studio i Oslo, omkring 1960. Bilden används som tidsbild för orkester- och trumpetmiljön. Foto: Fotospesialisten/Oslo Museum, CC BY-SA 4.0. Bildkälla ↗

Funktion: får dig att skratta

Projektets huvudperson. Gimmickdriven fånighet som säljargument: ordvitsar, absurda premisser, ljudeffekter, brytningar. Tyskan saknar egentligen ett samtida namn för grenen. Blödelschlager etablerades först med sjuttiotalets Blödelwelle och används mest i efterhand. Att fenomenet var stort nog att dominera listorna men aldrig fick en egen etikett säger något om hur det värderades. Den internationella branschtermen novelty song är det närmaste vi kommer en gemensam beteckning. Vill man höra genrens uppkomst räcker två spår: Camillo Felgens Sag warum från 1959, det tidigaste spåret i det avgränsade materialet, följd av Gus Backus surkålspolka från 1961. Hela förskjutningen från vemod till gimmick ligger i de tjugofyra månaderna emellan.

Se vidare: Topplistan och Kuriosakabinettet.

Läsa vidare

Gus Backus tyska Wikipedia, med diskografi och listnoteringar
Trude Herr tyska Wikipedia, om teatern och comebacken 1986
Bill Ramsey tyska Wikipedia, om jazzkarriären och professuren
Billy Mo tyska Wikipedia, om trumpetaren bakom tyrolerhatten
Discogs utgåvedata, katalognummer och pressningar

Art 5 · Resekatalogen

Fernwehschlager

Färjeläget i Sassnitz med de östtyska och svenska färjorna Sassnitz och Der Starke, 1962/63. Foto: Richard Peter sen./Deutsche Fotothek, CC BY-SA 3.0 DE. Bildkälla ↗

Funktion: flyttar dig

Fantasigeografin som egen art. Fernweh är hemlängtans motsats, längtan bort, och den tonsattes med lånade rytmer och en geografi av varierande kvalitet. Kalkutta ligger som bekant inte vid Ganges. Grenen föregick charterturismen, ackompanjerade den och överlevde den. I DDR, där resandet västerut var starkt begränsat, kunde den nå en särskild renhet: en dröm om platser man sannolikt aldrig skulle få se. En dröm om en dröm.

Undergren: Vilda västern

Resekatalogens andra mål var platser lyssnaren inte hade sett. Västern var redan en tysk fantasigeografi när schlagerindustrin satte melodi på den. Karl May skrev sina västernromaner på 1890-talet utan att ha varit där, och de såldes i miljonupplagor i decennier.

Grenen kom in i schlagern från två håll. Den ena vägen gick genom Karl May och indianmotivet, alltså genom en tysk litterär dröm om Amerika. Den andra gick rakt genom den amerikanska populärindustrin, med Riders in the Sky, North to Alaska, Bonanza-signaturen och Jimmie Rodgers-material som coverfabriken översatte på vanligt sätt.

Den 12 december 1962 hade Der Schatz im Silbersee premiär i Stuttgart, inspelad i Jugoslavien med en fransk skådespelare som apache, för 3,5 miljoner mark och med 6,4 tillbaka. Filmen blev startskottet för Karl May-vågen, men den uppfann ingen trend. Geisterreiter hade fått tysk text redan 1949, Goldgräber-Jonny kom 1953, Ralf Paulsen sjöng om en röd ryttare från Texas 1960, och Martin Lauers Sacramento gick in i augustiutgåvan 1962, alltså före premiären. Vad filmvågen mötte var ett motiv som branschen redan kunde sälja.

Lauer är grenens tydligaste fall. Tio noteringar mellan 1962 och 1966, fyra i topp tio, samtliga i den här grenen. Hans Wenn ich ein Cowboy wär' gick in i majutgåvan 1963 och nådde plats 9, två månader innan grenens största hit kom. Den blev Gittes. En dansk artist som sjöng att hon ville ha en cowboy till man gick in i juliutgåvan 1963 och nådde förstaplatsen.

Två detaljer säger mer om apparaten än om västern. Geisterreiter är den tyska versionen av Stan Jones Riders in the Sky, med text av Ernst Verch, och redan 1949 spelades den in av Rita Paul med Cornel-Trio, på ett bolag i den sovjetiska ockupationszonen. Därefter följde flera tyskspråkiga artister, bland dem Peter Alexander, Bruce Low och Medium-Terzett. En låt, flera konkurrerande tyska inspelningar, och en westernfantasi som fungerade på båda sidor av den tyska delningen innan delningen var fullbordad. Och Die James Brothers, som nådde plats 6 med Cowboy Billy 1959, var Peter Kraus och Jörg Maria Berg under ett amerikanskklingande duonamn.

Kvar står grenens egen upptäckt. Ingen del av västern behövde vara verklig. Karl May skrev ett Amerika han knappt hade sett, filmerna spelade in det i Jugoslavien med en fransman som apache, och musikindustrin importerade samtidigt amerikanska westernlåtar och satte nya texter på dem. Till slut gick de två fantasierna inte längre att skilja åt.

Martin Lauers Taxi nach Texas · sök ↗ nådde plats 7 från marsutgåvan 1965. Originalsingeln är belagd, men någon säker lyssningslänk till just den inspelningen har jag inte hittat. Länken söker efter den.

Se vidare: Sverigespåret om panamahatten i DDR. Topplistan om Gus Backus, B-sidan om Martin Lauer, Personakterna om Gitte och Bill Ramsey.

Art 6 · Alpdalen

Heimatschlager

Heino i direktsändningen Aktuelle Schaubude under Kieler Woche, 21 juni 1975. Foto: Friedrich Magnussen/Stadtarchiv Kiel, CC BY-SA 3.0 DE. Bildkälla ↗

Funktion: förankrar dig

Folkviserötterna i schlagerkostym. Berg, enzian, trohet, snövita hår och evighetsvärden, framfört med ett allvar som gränsar till liturgi. Grenens politiska och psykologiska laddning ligger i dess förhållande till det förflutna: den kunde sälja bilden av ett oskyldigt Tyskland som aldrig riktigt hade funnits. Traditionen är äldre än eran, men från 1966 dominerar en enda artist den så eftertryckligt att de övriga snarare fungerar som belägg för att andra försökte. Den närbesläktade termen volkstümliche Musik hör mest hemma i en senare period och används därför inte här.

Se vidare: Personakterna om Heino, Där teorierna tar slut om Heimat-begreppet.

Art 7 · Dansflugan

Modetanzschlager

Nederländska mästerskapen i twist i Amsterdam, 27 februari 1962. Foto: Wim van Rossem/Anefo/Nationaal Archief, CC0. Bildkälla ↗

Funktion: får ut dig på golvet

Grenen som döpte sig efter golvet. Varje ny modedans fick inom veckor sin tyska schlager, ofta med dansen i titeln som bruksanvisning. Dansskolan var avsättningsmarknaden och produktionsapparaten leverantören, och när en fluga dog stod nästa redan i notstället. Principen har två varianter som är värda att hålla isär: den ena rider på en dans som just kommit, den andra lånar namnet av en dans som funnits i decennier. Bara den första bevisar mekanismen. DDR:s statsdans Lipsi var planekonomins försök att beställa fram en fluga uppifrån. Den blev ingen.

Se vidare: Publiken om dansskolan, Maskinrummet om produktionstakten.