Ett researchprojekt

Namnen på etiketten

Människorna bakom kulissen. Tio akter om dem vars namn stod tryckta i liten stil på skiva efter skiva, och som få läste.

Polydoretiketten till Bill Ramseys ”Wumba-Tumba Schokoladeneisverkäufer”, 1959.

På varje sjua står det namn i parentes under låttiteln, satta i den minsta grad tryckeriet klarade. Musik av den ene, text av den andre. Få läste dem. De var där av juridiska skäl, eftersom rättighetsapparaten krävde det, och de är av samma skäl en ovanligt tillförlitlig källa till vem som faktiskt gjorde den här musiken.

Maskinrummet handlade om systemet, formeln, penningflödet och coverfabriken. Den här delen handlar om personerna i det. När namnen under titlarna börjar återkomma blir kretsen snabbt mindre än artistlistan. Samma kompositörer, textförfattare, producenter och förläggare dyker upp bakom många olika röster och för flera bolag samtidigt.

Ja, det var nästan bara herrar. Nästan. En kvinna arbetade i rummet från första början, skrev omkring femtonhundra låtar och signerade en stor del av dem med manliga pseudonymer. Hon får akt tre.

Navet är Christian Bruhn. Han skrev omkring två tusen utgivna låtar, spänner vidast i det här materialet och slutade i förvaltningsrådet för organisationen som drev in pengarna på alltihop. Få enskilda karriärer sammanfattar branschen lika väl.

Navet

Christian Bruhn

F. Hans Christian Bruhn · 17 oktober 1934 · Wentorf vid Hamburg
Kompositör, arrangör, producent, keyboardist
Bosatt i München sedan 1956

Kringkastingsorkestret i Store Studio i Oslo, omkring 1960. Foto: Fotospesialisten/Oslo Museum, CC BY-SA 4.0. Bildkälla ↗

Han lärde sig läsa noter före alfabetet. Fyra år gammal satt han vid familjens piano och improviserade i tersar, varpå modern insåg att pojken behövde riktig undervisning. Fadern var köpman och förläggare. Kriget tillbringade familjen i Kärnten, och den österrikiska folkmusiken där lämnade avtryck som Bruhn själv säger märks i hans melodier än i dag.

Räkningen är svindlande. Omkring två tusen utgivna låtar, och GEMA har över 2 500 verksanmälningar registrerade på hans namn. Enligt verkbiografin minst åtta miljonsäljare. Ett hundratal reklammelodier, bland dem Milka, McDonald's och LBS. Han skrev för i princip varje namnkunnig tysk artist under fyra decennier, och var under tio år Mireille Mathieus husförfattare och, med hennes egna ord, musikaliska samvete.

Men det som gör honom till delens nav är spännvidden snarare än antalet. Samme man skrev tonåringens första skiva, mammans favoritvals, festens obligatoriska glädjebefallning och sedan hela barndomens tecknade signaturmelodier. Vicke Viking, Heidi, Captain Future, Sindbad, Timm Thaler · sök ↗ och Die rote Zora kommer alla ur samma penna. Heidi-låten uppges ha sålt en halv miljon exemplar i Tyskland från december 1977, och betydligt större internationella totalsiffror förekommer i hans egen verkbiografi.

Om det låter som två karriärer bör man veta att han själv inte såg det så. Hans hållning till barnmusiken var att man kan begära betydligt mer av barn än att bara komponera barnsligt, och det hörs. Captain Future-musiken är elektronisk och driven, Timm Thaler · sök ↗ går i mörkt g-moll. Fans hör fortfarande av sig och skriver att han var deras ungdoms soundtrack.

I katalogen

Zwei kleine Italiener1962, första guldskivan
Liebeskummer lohnt sich nicht1964, Siw Malmkvist
Marmor, Stein und Eisen bricht1965, Drafi Deutscher
Der Computer Nr. 31968, France Gall
Wunder gibt es immer wieder1970, Katja Ebstein, trea i Eurovision
Ein bißchen Spaß muß sein1972, Roberto Blanco
Akropolis adieu1971, Mireille Mathieu
Heidi1977, Gitti und Erika
Hey, hey Wickie · Captain Future · Timm Thaler · sök ↗1970-tal, tv-signaturer

Anteckningar

Anteckning 1 · Äktenskapen

Fem gånger gift, och två av hustrurna finns i katalogen. Katja Ebstein var den tredje, och det var åt henne han skrev Eurovisionbidraget 1970. Erika Goetz, halva duon Gitti und Erika som sjöng in Heidi, blev den fjärde. Den skilsmässan gick av stapeln 2001, strax efter silverbröllopet.

Anteckning 2 · Böhmen-låten

Aus Böhmen kommt die Musik erbjöds först Peter Alexander, som tackade nej. Bruhn gav den i stället till Gitti und Erika och den blev en evergreen. Alexander bestämde sig långt senare för att spela in en cover, vilket får räknas som ett sent erkännande.

Anteckning 3 · Styrelserummet

1981 valdes Bruhn in i GEMA:s Aufsichtsrat, alltså förvaltningsrådet, och var dess ordförande från 1991 till 2009. Mannen som skrev melodierna satte sig därmed i rådet för apparaten som drev in pengarna på dem. Det är Maskinrummets kretslopp fullbordat i en enda karriär.

Anteckning 4 · Självbilden

På sin egen hemsida beskriver han sig som en ganska dålig affärsman. Det är antagligen den enda uppgiften i den här delen som inte tål en granskning.

Om någon person förkroppsligar hela projektet är det han. En av fabrikens mest mångsidiga hantverkare, och samtidigt mannen som skrev en förbluffande stor del av flera generationers soundtrack. Två tusen melodier, och de flesta känner minst tio utan att veta det.

Besök i Teldecs skivfabrik i Nortorf under Kieler Woche, 22–23 juni 1962.

Akt 2

Kurt Feltz

Krefeld 1910 · Mallorca 1982
Textförfattare, producent, en period radiochef
Omkring 3 500 texter

I WDR:s TV-studio i Köln krävdes bokstavligen ”Bitte Ruhe”, 3 november 1953. Foto: Brodde/Bundesarchiv, CC BY-SA 3.0 DE. Bildkälla ↗

Feltz är den avslöjande gestalten i delen, eftersom hela systemet syns i honom. Han skrev omkring 3 500 texter, vardagsnära, romantiska, lätt ironiska och framför allt möjliga att sjunga med i efter en genomlyssning.

Det som gör honom till en gestalt snarare än en yrkesman är dubbelrollen. Mellan 1948 och 1950 ledde han den musikaliska underhållningen vid NWDR i Köln samtidigt som han var en av dess mest spelade textförfattare. Ingenting av det var olagligt, allt var känt, och Spiegel skrev om saken redan då.

Kontroversen ledde till reglering. Enligt den uppgift materialet lutar sig mot begränsades varje upphovsperson till trettio titlar i månaden i kanalens sändningar. Feltz tillskrivs upp till femton pseudonymer, och GEMA skärpte därefter sina egna pseudonymregler. Sedan grundade han eget förlag tillsammans med en av branschens tyngsta förläggare och blev fristående hitfabrik åt samtliga skivbolag samtidigt.

I katalogen

Kriminal-Tango1959, text, med Gietz arrangemang
Rote Rosen, rote Lippen, roter Wein1953, Tysklands första guldskiva

Anteckningar

Anteckning 1 · Pseudonymerna

André Hoff, Walter Stein, Edi Hartges och en rad till. Varje reglering av ett system föder en marknad för att kringgå den, och Feltz drev den marknaden ensam.

Anteckning 2 · Bokslutet

Han dog 1982 i sin villa på Mallorca. Mannen som byggde belöningssystemet hann även bli dess förste mottagare, eftersom guldskivan som instiftades i Tyskland gick till hans egen text.

Han var både leverantör och grindvakt, och kan därför inte skiljas från apparaten han arbetade i. Han var inte i systemet. Han var det.

Akt 3

Fini Busch

F. Josefine Busch · 18 februari 1928 · München · d. 2001
Textförfattare · omkring 1 500 låtar
Pseudonymer: Harry Sixt, Walter Kartis, Karl Kiesinger, Inge Martens

WDR:s TV-studio i Bonn, 1961. Bundesarchiv, CC BY-SA 3.0 DE. Bildkälla ↗

Svaret på frågan om det bara var herrar är nästan, men inte riktigt. Fini Busch kom till Radio München i december 1945, sjutton år gammal, anställd för sin utmärkta engelska. Hon hamnade i underhållningsavdelningen och fick tidigt fria händer att göra egna program och välja musik.

Talangen upptäcktes av en slump 1949, när radion sökte en godnattvisa. Chefen sa att det där är något för en flicka, hon skickade in bidraget anonymt, och juryn valde det. Hon var yngst i textförfattargarnityret, och i hennes egen återblick den enda kvinnan bland samtidens etablerade schlagertextförfattare.

Därför gömde hon sig gärna bakom manliga pseudonymer. Orsaken var delvis densamma som hos Feltz. Radio München införde 1951 en regel om att högst fem låtar i veckan fick spelas av en och samma anställd. Fini var anställd, och hennes make var programansvarig för dansmusik, vilket satte båda i knipa. Feltz behövde komma runt en kvot. Fini behövde komma runt samma kvot och ett mansnamn hjälpte dessutom i en bransch där nästan alla kollegor var män.

Hennes mest kända låt omges av en seglivad branschhistoria. Hon och kompositören Werner Scharfenberger ska 1960 ha fått i uppdrag att snabbt skriva något till baksidan av en Lolita-singel, varefter Seemann, deine Heimat ist das Meer tog över som huvudnummer. La Luna och Seemann finns på samma Polydorsingel, 24 177. Deras olika ingångsdatum i listorna säger inget om skilda utgivningar. Lolitas tyskspråkiga inspelning nådde femte plats i USA. La Luna stannade på plats 30 i Tyskland.

I katalogen

Schützenliesl · sök ↗1950-tal, en tidig stor Oktoberfest-hit, med Fred Rauch
Seemann, deine Heimat ist das Meer1960, Lolita, femma i USA
Sugar Baby · Va bene1950-tal, Peter Kraus
Wo finde ich den Mann?1961, Lill-Babs tyska debut
Einmal komm' ich wieder1961, Connie Francis

Anteckningar

Anteckning 1 · Räkningen

Omkring 1 500 låtar under karriären. Det är hälften av Feltz produktion, till stor del skriven under andras namn.

Anteckning 2 · Scharfenberger-teamet

Hon och Werner Scharfenberger var ett produktivt par. Han skrev musiken till indianhövdingen som blev Den siste mohikanen i Sverige; hon skrev texterna till en rad av hans övriga hits, däribland Lill-Babs tyska debut.

Ett av delens lättaste namn att missa, trots omkring femtonhundra texter och ett arbetsliv rakt genom systemets centrum. En kvinna som signerade en stor del av dem Harry Sixt.

Akt 4

Werner Scharfenberger

1925 · 2001
Kompositör

Gus Backus-singeln ”Da sprach der alte Häuptling”, utgiven 1 november 1960. Skivetikett, public domain. Bildkälla ↗

Ackordarbetaren i renodlad form, och för ett svenskt öra en central figur. Han skrev musiken till Da sprach der alte Häuptling der Indianer, som via Little Gerhard blev Den siste mohikanen och därmed hela det här projektets startpunkt.

Hans karriär visar dessutom att maskinen gick på export. Samma melodi, ny text, nytt land, nya rättighetsintäkter till samma källa. Han försåg både Little Gerhard och Lill-Babs med material.

I katalogen

Da sprach der alte Häuptling der Indianer1960, Gus Backus
Seemann, deine Heimat ist das Meer1960, med Fini Busch
Wo finde ich den Mann?1961, Lill-Babs

Anteckningar

Anteckning 1 · Exportvägen

Hövdingsången gick vidare till Sverige som Den siste mohikanen. Två länder, två funktioner, en melodi.

Mannen i vars notställ hela projektet råkade börja.

Akt 5

Hans Gerig

Freiburg 1910 · Köln 1978
Förläggare · doktor i historia
25 delförlag, över 30 000 titlar

Förläggarrollen gav mest och syntes minst. Gerig var disputerad historiker och byggde från 1946 ett förlagsimperium i Köln som växte till 25 delförlag och över 30 000 titlar, från karnevalsklassiker till BAP.

Redan 1948 satt han i GEMA:s Aufsichtsrat, alltså i rummet där ersättningsreglerna skrevs. Ett andrahandsreferat av Billboard 1959 tillskriver honom en enkel strategi: köp in amerikanska hits, låt husets textförfattare göra tyska versioner och erbjud paketen till skivbolagen. Jag har inte sett originalartikeln. Referatet visar ändå vilken roll förläggaren kunde ha i covermarknaden.

I katalogen

Edition Rialto1950, grundat med Kurt Feltz
Mit 17 hat man noch Träume1965, Heinz Korn, Gerig-anställd, vann festspelen

Anteckningar

Anteckning 1 · Tävlingen

När Peggy March vann schlagerfestspelen 1965 var både text och musik skrivna av Heinz Korn, som arbetat för Gerig-förlagen sedan 1956 och senare blev deras konstnärlige direktör. Maskinrummet stod alltså ovanligt nära prispallen.

Den som ägde rättigheterna behövde inte synas. Det är hela poängen med rollen.

Publik vid not- och bokutställningen under Donaueschinger Musiktage, 20 oktober 1963.

Akt 6

Heinz Gietz

1924 · 1989
Kompositör, arrangör, senare popchef på EMI Electrola

Gietz levererade melodierna som Feltz behövde texter till. Caterina Valentes katalog, musikfilmerna, arrangemanget som gjorde Kriminal-Tango till miljonsäljare, och evergreenen Pigalle med en lång rad coverversioner.

1961 lämnade han Feltz produktionsbolag och blev produktionschef för pop på EMI Electrola. Från underleverantör till grindvakt, vilket var karriärstegen i den här branschen, inåt mot kontrollen.

I katalogen

Kriminal-Tango1959, arrangemanget
Pigalle1961, Bill Ramsey
Zuckerpuppe1961, Bill Ramsey

Anteckningar

Anteckning 1 · Tvåvalsfrågan

Det var Gietz som i slutet av 1957 frågade Bill Ramsey om han ville göra rock'n'roll eller något lustigt. En enkel A&R-fråga styrde in Ramsey i den komiska gren som blev hans tyska signatur.

Fem ord från honom formade en karriär, vilket är mer inflytande än de flesta artister i det här projektet hade.

Akt 7

Bert Kaempfert

1923 · 1980
Orkesterledare, producent, kompositör · Hamburg

Maskinrummet ledde ibland rakt in i världshistorien. Som producent i Hamburg ledde Kaempfert 1961 de inspelningar med Tony Sheridan som blev Beatles första kommersiellt utgivna skivor.

Han skrev också melodin till Strangers in the Night, ursprungligen filmtemat Beddy-Bye, innan den blev en av Sinatras största hits. Samma tyska studioekologi kunde producera både inhemsk underhållningsmusik och material med internationell räckvidd.

I katalogen

My Bonnie1961, Tony Sheridan med Beatles
Strangers in the Night1966, melodin, senare Sinatra

Anteckningar

Anteckning 1 · Bakdörren

Kaempfert är det tidigaste exemplet i den svensk-tyska jämförelsen: de tyska musikformer som slog internationellt var nästan alltid de som lämnat schlagersystemets språkkrav och låtform.

Hantverket bar internationellt när det slapp språkkravet och den tyska låtformen.

Akt 8

Ralf Bendix

F. Karl Heinz Schwab · Dortmund 1924 · d. 2014
Artist, talangscout, producent, med parallell karriär i näringslivet

Bendix hörde hemma på båda sidor om glasrutan. Som artist låg han etta med Babysitter-Boogie 1961, med skratt, joller och gråt från producenten Hans Bertrams lilla dotter Elisabeth. Singeln står krediterad Ralf Bendix und die kleine Elisabeth. Som privatperson gjorde han karriär i näringslivet under sitt riktiga namn.

Men hans verkliga betydelse är som scout. 1965 hörde han en okänd baryton på en modevisning i Quakenbrück, skrev kontrakt på fläcken och producerade honom i tjugo år. Barytonen var Heino.

I katalogen

Babysitter-Boogie1961, etta
Schaffe, schaffe, Häusle baue1964, schwabisk satir

Anteckningar

Anteckning 1 · Kedjan

Utan mannen bakom babysitter-boogien hade det inte funnits någon Enzian. Fabriken producerade även upptäckarna av sångare.

En av få i delen som hann vara både artist i systemet och producent bakom andra.

Akt 9

Hans Bertram

Köln 1915 · 1991 · alias Axel Weingarten
Producent på Polydor och Electrola
Arbetade nära hustrun Elisabeth Bertram, textförfattaren Lilibert, och kompositören Werner Twardy

En av de minst synliga bland de inflytelserika, och den dolda sömmen genom hela projektet. Bertram producerade Der lachende Vagabund, Babysitter-Boogie, Bernd Spiers Chuck Berry-protest och Roy Blacks hela genombrott, utan att själv bli berättelsens huvudperson.

En återkommande metod var att anpassa utländskt material för den tyska marknaden. Genomförandet var mindre glamoröst. När den okände Roy Black kallades till Köln fick han två tågbiljetter, 300 mark och en låt han inte ville sjunga. Bertram hänvisade till pengarna. Låten blev hans första hit.

I katalogen

Der lachende Vagabund1957, tre miljoner sålda enligt branschuppgifter
Babysitter-Boogie1961, Ralf Bendix, med parets dotter Elisabeth som barnröst
Ganz in Weiß1966, Roy Black, över en miljon

Anteckningar

Anteckning 1 · Uppsägningen

Elva års samarbete och tio miljoner sålda singlar enligt branschuppgifter avslutades med ett brev hösten 1975. Maskinrummet skrev inte bara hitsen. Det skrev även uppsägningarna.

Bertram, Lilibert och Twardy visar hur tätt producent, text och arrangemang kunde organiseras kring samma artistkarriärer.

Akt 10

Hans Blum

1928–2024
Kompositör och textförfattare · alias Henry Valentino

En Hecker Phono Bar visas på en branschmässa i Amsterdam, 20 februari 1962. Foto: Harry Pot/Anefo/Nationaal Archief, CC0. Bildkälla ↗

Blum behärskade båda hantverken och skrev ofta musik och text till samma låt, vilket i ett system med strikt rollfördelning innebar dubbel andel av varje spelning. Han levererade åt Wencke Myhre, Siw Malmkvist och senare Howard Carpendale.

Hans verkliga poäng är rollkombinationen. Han var musiker, arrangör, körledare, kompositör och sångare, och kunde röra sig mellan nästan alla platser i kedjan. Redan 1959 hade han en egen hit med Charlie Brown · sök ↗, och på sjuttiotalet sjöng han in Im Wagen vor mir under aliaset Henry Valentino.

I katalogen

Diverse för Wencke Myhre och Siw Malmkvist1960-tal, musik och text
Charlie Brown · sök ↗1959, som Hans Blum
Im Wagen vor mir1977, som Henry Valentino

Anteckningar

Anteckning 1 · Tesen

Rollerna var mindre låsta än etiketterna antyder, åtminstone för den som behärskade flera av dem.

En av dem som kunde röra sig genom nästan hela kedjan, från arrangemang och komposition till eget artistnamn.

Textförfattarna ingen minns

Namn som står på hundratals skivetiketter utan att någon läser dem.

Buschor, Loose, Bradtke, Plögert

Bruhn skrev nästan alltid musiken och nästan aldrig texten. Fyra namn återkommer som hans textförfattare: Georg Buschor, Günter Loose, Hans Bradtke och Donato Plögert. Loose skrev texten till Marmor, Stein und Eisen bricht kring den melodiska och rytmiska idé Drafi Deutscher tagit med sig in i arbetet, där bara den ordlösa refrängen var klar. Bradtke var därtill tecknare och karikatyrist, vilket säger något om vilken sorts människor som hamnade i yrket.

Rollfördelningen var hantverksmässig lika mycket som ekonomisk. Kompositören hade melodibanken, textförfattaren hade ordförrådet, och den som behärskade båda, som Hans Blum, kunde bära två upphovsmannaroller i samma verk. Skivetiketten berättar vilka som gjorde låten. Vad människorna gjorde med den får vi söka någon annanstans.